De andra är också oss

- Det går inte att fatta beslut endast på basis av en grupps intressen, eftersom då borde även många andra ha möjlighet att välja församling.

Vikström leder Borgå stift som består av alla svenskspråkiga församlingar i Finland och församlingar med svenska som majoritetsspråk. Sammanlagt är dessa 56 stycken.

Översättning varje dag

Att tala om sina djupaste känslor och de mest grundläggande frågorna går lättast och naturligast på modersmålet. I praktiken är svenskspråkiga i Tammerforstrakten rätt så tvåspråkiga, vana att använda finska i olika sammanhang.

– Ändå är svenskan viktig för dem. Det är bönens språk, känslospråket, påminner Vikström.

Att tala eller skriva det andra inhemska kan innebära en del jobb för många finländare.

– Lyckligtvis är det inte omöjligt! Dessutom har kristendomen alltid spridit sig genom översättning. Till exempel i islam är den enda rätta Koranen skriven på klassisk arabiska, medan den kristna traditionen har varit att översätta Bibeln till olika språk.

På sätt och vis sker detta fortfarande varje dag i församlingar, på dagklubbar och andakter på äldreboenden, i gudstjänsternas predikningar.

– Vi tolkar det kristna budskapet i vår tid och dess kontext.

Volontärkrafter

I den minsta församlingen i Tammerfors känner biskopen igen gemensamma drag med utlandsfinländares församlingar.

Man bor utspritt runt stan och hör till en minoritet. Församlingen skapar kontakter och identitet, det är folkkyrklig gemenskap på ett positivt sätt. Det känns fint att församlingen och andra grupper som hör till den svenskspråkiga gemenskapen i Tammerfors använder samma utrymmen.

I bästa fall skapar minoritetsställning enligt Vikström ett okomplicerat förhållningssätt.

– Jag har besökt även mindre samfund än Tammerfors, till exempel predikat i svenskspråkiga gudstjänster i Lahtis. I dessa sammanhang har jag ofta märkt att människor inte förutsätter att de anställda ska ta hand om allt. De förstår att vill vi ha något gemensamt måste vi själva göra något åt det. En sådan inställning och atmosfär kunde sprida sig i hela kyrkan.

I framtiden sker mer och mer med volontärkrafter. Det är en stor förändring eftersom den innebär ett nytt tänksätt i församlingarna. De frivilliga vill emellertid inte nödvändigtvis binda sig till någonting i åratal.

– Därför behövs det mer projekttänkande, någonting som har en början och ett slut; tanken är att nu gör vi det här tillsammans, sedan vilar vi och gör kanske någonting annat.

- Vi i kyrkan har också en del att lära oss vad gäller att reagera och anpassa oss till nya situationer. Samtidigt måste man ha is i magen för att inte hals över huvud börja göra det ena och det andra om man inte på längre sikt har resurser för arbetet.

Till exempel flyktingkrisen innebär ett hjälparbete som sannolikt pågår i flera år.

– Kyrkans uppgift är att hjälpa asylsökanden temporärt, som individer. Sedan hör det till myndigheterna att besluta, vem som får stanna och vem som har kommit hit utan tillräckliga grunder. Det kan inte vi ta ställning till.

”De andra” har väckt misstro även tidigare

Den heta diskussionen om invandring pågick hela hösten. Björn Vikström påminner oss om att det i sig inte är någonting nytt. Att det finns en spänning mellan tolerera och hata det som är annorlunda är bekant sedan Bibelns tid och tidig kristendom.

– I Gamla testamentet var Israels folk en liten minoritet vars framtid på många vis var hotad. Därför kändes det så viktigt att hålla fast vid sin egen identitet. Grannfolken svartmålades eftersom israelerna hade dåliga erfarenheter av deras sätt att behandla dem. I Nya testamentet blir situationen en annan, då betonas det mer Guds kärlek och nåd utan gränser.

De första kristna förföljdes och de kände att de lever mitt i en fientlig värld. Genom kyrkornas historia har man alltid skytt ”de andra”.

– Detta arv är någonting vi fått kämpa med. Den helt motsatta tanken lyfts starkt fram i Jesus uppmaning att älska till och med sina fiender.

Enligt Vikström är Bibelns budskap tydligt och klart, nämligen att kristna ska, på samma vis som profeterna och Jesus, vara emot orättvisa och förtryck. Uppgiften är inte alltid lätt, det har de senaste månaderna i Finland också visat.

– De som är rädda för ökad kulturell mångfald säger att toleranta människor är naiva och dumma. Bland de som talar för ett öppet, gästvänligt samhälle har jag också märkt en aning högmod. Att jag är så tolerant fast du är sådan som du är.

- Såväl toleranta som intoleranta människor anser sig alltså inte vara på samma nivå som andra. Jag ser det som ett oroväckande fenomen att toleransens positiva laddning verkar ha minskat i båda grupperna.

Det kan urskiljas två grupper bland dem som förhåller sig mest kritiskt till invandring. De som är besvikna över samhället, såsom arbetslösa och andra som annars är utsatta, upplever att de inte har fått tillräckligt stöd. De upplever att asylsökandena vill dela på samma kaka, och åtminstone enligt fördomarna får de dessutom en alltför stor bit av den.

Den andra gruppen är orolig över säkerheten. Man är rädd för att de som kommer hämtar med sig de konflikter som de flytt ifrån.

– Vi behöver lyssna på och hjälpa också de finländare som upplever sin situation svår, om möjligt utan att ställa mot varandra hjälp till de som redan bor här och hjälp till dem som kommer annanstans ifrån, betonar Vikström.

Synlig, osynlig, synlig?

Inom kyrkan finns egna heta teman och ”de andra”. Senast är det samkönade äktenskap som har skapat olika åsikter och delat folk i skilda läger.

– För mig har de starkaste upplevelserna varit när de som hör till sexuella minoriteter och deras anhöriga har berättat hur de blivit behandlade och vad det har orsakat, beskriver biskop Vikström sin egen väg i hur man förhåller sig till sexuell mångfald.

Enligt Vikström kan inte en så här känslig fråga endast behandlas teoretiskt, som en fråga om lära, eftersom den berör reella människor.

– Alltför ofta förs diskussionen ovanför huvuden på dem som frågan mest berör, beklagar Vikström.

Biskopen frågar, i vilken utsträckning vi vill behålla de värderingar som var rådande då Bibeln skrevs eller då Luther och andra reformatörer levde. Stora samhälleliga förändringar har genom tiderna väckt motstånd.

– I Bibeln är kvinnan underordnad. Ännu för Luther var det klart att mannen i huset kommer först och kvinnan efter honom. När man tänker på förnyelser och reformer genom historien har de alltid väckt motstånd bland kyrkans ledare, vare sig det har varit fråga om kvinnlig rösträtt, universitetsstudier för kvinnor eller att ha en kvinna som kantor, förtroendevald eller präst.

– Anhängarna av ett patriarkalt samhälle hänvisade just till Bibeln. De som var – och fortsättningsvis är – för jämlika rättigheter för kvinnor och män gör det på basis av samma Bibel. Detta visar hur rik bok det är och den kan tolkas på många olika sätt!

- Paulus skriver att här inte är jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Enligt mig lyder huvudfrågan i hur stor utsträckning detta - att alla är ett i Kristus – borde synas.

För Paulus och även för Luther var andlig jämlikhet tillräckligt.

– Idag anser många inom kyrkan att om vi enligt Guds vilja har blivit skapade jämlika och om denna ursprungliga jämlikhet har återställts i Kristus, så behöver det få synas i familjen, arbetslivet, samhället, kyrkan. Det är så jag tänker själv och det är så de flesta tänker idag, men inte alla.

Ihop eller skilda

Den nya äktenskapslagen träder i kraft i Finland på våren 2017. Evangelisk-lutherska kyrkan bestämmer själv hur den påverkar dess verksamhet. Enligt nuvarande linjedragning ingås äktenskap mellan en man och en kvinna.

I vilket fall som helst finns de sexuella minoriteter bland oss, både i samhället och i kyrkan, och barn växer upp i regnbågsfamiljer. Detta är verklighet redan nu, och nästa år får samkönade par ingå äktenskap.

Biskopen Björn Vikström har sedan länge ansett att kyrkan borde avstå från vigselrätten.

– Jag tycker att det skulle vara förnuftigt om ett äktenskap alltid skulle ingås inför en myndighet, alltså att det skulle ses som en handling med vissa juridiska förpliktelser och överenskommelser. Kyrkan skulle sedan erbjuda välsignelse, en möjlighet att förkunna och lova kärlek åt varandra inför Gud.

Än så länge har förslaget inte fått medhåll.

– De som anser att kyrkan borde viga också samkönade par tycker att man tar någonting ifrån dem när sexuella minoriteter inte kan ha kyrklig vigsel. De som är emot hela tanken att man får förverkliga sin sexualitet på så vis upplever att när kyrkan erbjuder dessa par välsignelse betyder att vi accepterar deras sätt att leva och inte ser det som synd. Därför är det knappast lättare att acceptera den lösningen än kyrklig vigsel för samkönade par.

Att ge ifrån sig vigselrätten var ett alternativ också i svenska kyrkan med nästan hälften av biskoparna bakom det.

– I Sverige beslutade man ändå att viga även samkönade par. Efter det har diskussionen falnat och frågan har inte orsakat något större bråk. Antalet par som vigs har ändå varit rätt så lågt.

Björn Vikström är realist och förutspår en lång väg att gå.

– Jag tycker att det är oroväckande att det nu finns så starka åsikter och rörelser både för och emot kyrklig vigsel för samkönade par. Några väckelserörelser har redan tydligt meddelat att de lämnar kyrkan om man fattar ett jakande beslut. Diskussion behövs men är och kommer att vara utmanande. Det kommer man inte ifrån.

I boken Piispanpolku 10 (Kirjapaja 2015) talar biskopen i Borgå stift för modiga förnyelser. Björn, son till ärkebiskop emeritus John Vikström är inte rädd för förändringar utan tror att kyrkan kommer att klara sig med lättare strukturer än de nuvarande.

Frågan om samkönade äktenskap har nästan hamnat i en återvändsgränd. Olika ytterlighetsgrupper hotar om att lämna kyrkan vid ett oönskat beslut för en själv. Kommer detta att resultera i en oundviklig utbrytning?

– Man ska inte alltför mycket sia om framtiden. Likadana hot hördes då man beslutade om prästvigning av kvinnor. Det finns emellertid en uppenbar risk som måste tas på allvar. Man måste lyssna också på dem som upplever frågan som så svår och avgörande att de därför är beredda att lämna kyrkan. Jag hoppas att detta inte sker, men om det sker så måste man i den förändrade situationen hitta den bästa lösningen.

Fortsätt meningen:

Som barn tänkte jag att jag ville bli busschaufför eller pilot

När jag var ung planerade jag en karriär som handbollsspelare

Mina närmaste har lärt mig glädjen i att diskutera, diskutera, diskutera...!

När jag jobbade som församlingspräst insåg jag hur viktigt det är att prästen lever med sin församling i vardag och helg

Som biskop har jag förstått att det här uppdraget klarar jag inte utan Guds och goda arbetskamraters hjälp

Att vara människa innebär att vara en medmänniska, som bryr sig, lyssnar och finns till för andra

Ordets makt är störst när orden blir synliga i hur vi lever

Min kyrka är en lång rad människor som håller Bibelns berättelser levande i sitt liv tillsammans

 

Text: Pirjo Silveri
Foto: Hannu Jukola
Översättning: Aino Öhman